Johanna Lundberg foto

För någon månad sen fotade jag ett omslag för DIF akademin, en folder som ska informera om juniorfotbollen inom Djurgården.

Med på bilden har vi Emil Bergström, A-lags spelare som är fostrad i DIF samt tre juniorspelare som säkert också dom står på tur att spela i allsvenskan en dag. Det var en kylig förmiddag på Stadion, jag själv stod påbylsad med mössa, halsduk och vantar och kom hem som en ispinne. Därför var jag extra imponerad av grabbarna som stod i bara shorts och t-shirt utan att gnälla en enda gång.

Det kan ju inte ha undgått någon att Sverige vann Junior VM guld för några dagar sedan. Djurgården var med och representerade med två spelare: Mika Zibanejad och Fredrik Claesson. I lördags kom guldhjältarna tillbaka till Sverige och jag och min Vapendragare hade i uppdrag att följa med och bevaka grabbarnas guldfirande. Här nedan kommer ett litet urval av bilderna från Arlanda och Kungsträdgården.

Bucklan (den var lättare än man kan tro)

Det var mycket som skulle signeras

Dans och glada miner på scenen i Kungsträdgården

Nu har vi kommit till den sista delen av Talangfabriken. Killarna John Norman och Philip Holm.

Okej, men jag fortsätter posta dom här bilderna. Även om det är dom minst kommenterade i bloggens historia. Tolkar det som att ni skiter lite i artikelserien. Eftersom jag inte gör det här för bekräftelsens härliga sötma så får ni stå ut med ännu än. Här har vi Fredric Weigel och Pontus Åberg. Som jag och Isabel fick en snackstund med i gymmet i hetsen mellan träningar och fystest.

Talangfabrikståget tutar vidare och den här gången var det Patrick Cehlin och Tim Sandberg som fick sätta sig i dom heta intervjustolarna och tvingas framför kameran.

Måste säga att jag tycker dom gjorde ett riktigt bra jobb.

Läs Isabels intervju och kolla bilden här

Del 2 av min och Isabels serie om talangerna i Djurgården är nu ute. Läs den här. Känner väl personligen att det inte blev min bästa bild i serien. Lite för mörkt, lite för stressat. Men killarna gjorde ett bra posejobb.

det är tack vare dig och dina bilder som jag fått min dröm om att bli sportfotograf! så vet du något tips som jag kan göra för att kunna uppfylla min dröm? :/ ♥

- Sanna

Åh! Jag vill också lära mig fotografera hockey, men jag lyckas aldrig. Har du några tips? Hur lärde du dig fotografera hockey? Vad använder du för utrustning? :)

- Nicolinafoto

Först vill jag tacka för alla peppande kommentarer. Trots att jag bloggar och svarar väldigt sällan så är det mycket uppskattat och jag läser allt vad ni skriver och blir väldigt glad såklart.

Min dröm att bli sportfotograf är väl inte upplevd ännu. Jag jobbar åt Djurgården men det är inget jag försörjer mig på på heltid. Mitt mål är dock att kunna ägna mig enbart åt att fota sport och allt kring det.

Det finns väl lite olika aspekter att tänka på när man fotar sport, både känslomässigt och tekniskt så jag delar upp det så också och allt är ju olika för alla, och jag är inget proffs ännu. Men här kommer några tips på hur jag jobbar.

Tekniskt

När jag fotar hockey så använder jag mig av min Nikon d700. Jag valde kamera mycket efter hastigheten, Canon i all ära men dom har ingen snabb fullformatare eller motsvarande i en möjlig prisklass för mig. Jag älskar min d700, den hanterar iso fantastiskt och är riktigt snabb med rätt förutsättningar, vilket krävs i en snabb sport. Får man drömma så går jag självklart gärna över i d3 klassen, men ekonomin tillåter inte det riktigt än.

På kameran sitter mitt 70-200 2.8, inte mycket att orda om även om jag skulle vilja ha något som går ännu närmre.

Jag fotar alltid allting helt manuellt (förutom fokusen då såklart) utefter hallen man är i. Det jag utgår från är att jag måste kunna frysa spelarna, så jag går aldrig under 1/500, sen får iso anpassas därefter.

Vitbalansen ställer jag varje gång (förutom när jag är på hovet, där kan jag varenda lampa utantill vid det här laget), jag gillar lite kallare och renare bilder, därför ställer jag hellre något kallare än åt det varma hållet.

Känslomässigt

För mig handlar sport om känslor. Jag har så otroligt mycket minnen kopplade till Hovet/Globens läktare att jag vet vad det handlar om och vad det väcker hos folk och det gillar jag att försöka lyfta fram. Självklart känns det lite svårt när det är serielunk och Djurgården spelar sin 20:e hemmamatch för säsongen. Men då får man exprimentera. Eftersom jag inte jobbar för varken tidning eller bildbyrå så har jag inte heller samma krav på mig att jag måste leverera den exakta målbilden, jag kan testa andra saker och har den friheten.

Det jag tycker är intressant att fota, oavsett om det är hockey eller något annat är människan bakom. Därför försöker jag också gå lite närmre och ta porträtten. Det ges det sällan rum för i tidningarna men det säger en del om laget och sporten.

Försök också tänka till innan matchen. Vad är det som gör just den speciell, är det två spelare som alltid bråkar? Någon som gör comeback? Någon juniors första match? Det kommer ge intressanta bilder. Försök förstå spelet, har man känsla för vad som kommer hända och varför det kommer hända så är man bättre förberedd och kan ta dom där bra bilderna.

Hur börjar man?

Det gäller som allt annat att träna, träna, träna. Och analysera. Titta på dina bilder. Vad är bra och varför funkar det?

Ring din lokala idrottsklubb och kolla om du kan komma ner och fota någon match, det är säkert inga problem. Fota många matcher så kommer poletten falla ner tillslut. Bilderna från min första match vågar jag knappt titta på igen, dom är helt brutala, både i färg och skärpa. Men man lär sig ju något av det.

Sist fick jag en fråga om varför jag inte åker på alla bortamatcher.

- Det är helt enkelt för att jag har ett jobb som inte möjliggör det för mig att vara borta så pass mycket. Elitserien består av 55 matcher plus eventuellt slutspel, att hinna ta sig fram och tillbaka till Luleå och liknande ställen tar tid. Ni får tjata på DIF att dom ska ge mig en heltidsanställning så är jag med överallt! :)

Just nu håller jag och Bulten (Mitt Stockholmssmeknamn på Isabel) på med ett riktigt roligt projekt. Det tycker åtminstone vi. Vi ska presentera alla spelare i Djurgården som gått vägen från juniorlagen och hela vägen upp till A-laget. Isabel skriver och jag fotar och nu har den första av intervjuobjekten lagts ut på difhockey.se (check it out).

Dom allvarliga minerna på bilderna var närvarande i kanske totalt en minut, annars var det två konstant fnissandes och skrattandes killar och det var svårt att veta när det dom sa var sant eller när det var rent och skärt påhitt.