Det var lite varmare i Jordanien och lite fler blommor än vad som kommit fram här hemma
(med betoning på lite då vi faktiskt var mitt i öknen)

Jag hängde en del på balkongen

Mer balkonghäng

Jordansk skolbuss

Det var inte ovanligt att stöta på folk och deras hästar

Vi åkte och tittade på ett av dom sju nya underverken, den gamla stenstaden Petra. Uthackade minnesplatser i berget,
den ni ser på bild här är 73 meter högt.

Jag på plats i Petra. Underligt väder, det var iskallt i passagerna och varmt utanför. Därför jacka, halsduk och shorts.

Enligt mig är arabisk skrift otroligt vacker

Fotoskylt och hotellrum

Min pappa och en man som sålde nötter på gatan

Hospitality Palace Hotel, inte mitt hotell då.

Kamelen och McDonalds

Acaba och en arabisk cola

Den allmänna stranden, här fick vi inte bada om vi inte var heltäckta

Gatukatter

Kött

Mamma!

Solnedgång i öknen

Vi åkte en undervattensbåt och såg en tank

Jag tittar på fiskar

Tanka

Man på bensinstation

Åkte buss i öknen

Buss

Acaba

Marknad med vackert hantverksarbete

Den härliga kryddhandlaren som bjöd oss på fantastiskt gott Te varje kväll

Vackra och goda kryddor (jag smakade på alla)

En kopp turkiskt kaffe för att avsluta varje kväll

Dinarer och böcker

Jag har hunnit med ganska många länder vid det här laget, och snart har jag varit i varje världsdel. Men aldrig har jag någonsin stött på ett mer välkomnande och genuint folk än i Jordanien. Jag blev helt ärligt talat förälskad i landet på nolltid.

Det finns mycket kvar att jobba med där, både sett till demokrati och rättigheter för kvinnor. Men dom är något på gång och jag hoppas av hela mitt hjärta att deras framtid blir ljus. När vi gick längs gatorna kom det fram folk stup i kvarten för att hälsa oss välkomna till Jordanien, dom var glada att vi var där och stolta över sitt land.

Klicka in er på expressen.se/sport

Jag satt och rensade lite i min RAW mapp och ramlade in i den där mappen jag lämnade vind för våg. Den där jag hade fört över mina allra sista bilder från den allra sista matchen jag fotade åt Djurgården Hockey. Jag gjorde inget åt bilderna i den då utan stormade ut från Globen (med tårar i ögonen). Men nu såg jag vilken den sista rutan var och det hugger till lite i magen, för den är så talande för den här säsongen, ångesten, oket och allt som går emot oss.

Jag vet att jag lovade att skriva varför jag bröt med DIF när jag gjorde det, främst till undrande på twitter och det är väl för långt att berätta på 140 tecken. Egentligen började det långt tidigare än det där sista derbyt mot aik. Allt mer frustration hade byggts upp från mitt håll om hur saker och ting sköttes, både på kansli och från styrelse. Hur man valde att behandla sina idellt arbetande samt supportrar. Men helt ärligt så har att fota hockey alltid varit det absolut bästa jag vet, när allt i livet gått åt helvete så har tiden nere i båset satt ett leende på läpparna och det fick mig att fortsätta.

Efter ett derby den 22 januari så skedde något på läktarna som var ett sånt vidrigt övertramp av vårt polisväsende, poliser som misshandlar liggande människor med batong i bakhuvudet, så väntade många med mig på ett utspel från klubben. Det var totaltystnad.

I derbyt efter detta så rök jag ihop totalt med ansvariga från DIF, vi var helt oense om vad vi ska visa upp och publicera på hemsidan. Jag var för öppenhet och dom hade en annan bild av det, jag kände att jag fick obehaglig respons och där dog mitt ideella engagemang. I slutändan gick det inte att gå emot mina principer så pass mycket som jag var tvungen att göra för någon som i grund och botten inte var mina arbetsgivare.

Det skar som fan i hjärtat och var ett riktigt jobbigt beslut, det ska jag erkänna. Dock helt rätt. Jag har fortsatt gå på Djurgårdens matcher, och om det kliar i fingrarna? Ja, känner mig som en heroinist som inte får mitt fix. Med det sagt, vem behöver en sportfotograf?

Jag vill tillägga att ansvariga på DIF har kontaktat mig och vi har pratat ut om det som hänt och dom delar min kritik och har tagit åt sig.

Gångarna under Hovet och Globen är riktigt häftiga att gå i, känslan och historien som sitter i väggarna och underligt nog något av det jag saknar mest. 

För ett tag sen fick jag ett otroligt roligt och ett knepigt uppdrag. En bild skulle tas på det som symboliserar något vi kallar för “Djurgårdsfamiljen”. Vad är Djurgårdsfamiljen och hur ser den ut?

Efter möten och långa diskussioner med en otroligt engagerad projektgrupp så enades vi och resultatet blev en bildserie som togs en kall kväll på stadion. Blir så imponerad av hur många drivna personer som lägger ner själ och hjärta i den här föreningen, hur många tusentals idella timmar som läggs ner varje år, allt för att vår älskade förening ska må så bra som möjligt och det är det jag fick ta en bild av där i kylan. För Djurgårdsfamiljen är ju alla – gamla, unga, tjejer, killar, vänster, höger. Ja alla som brinner för DIF. På bilden ser ni spelarna Joona Toivio och Ricardo Santos också, dom åkte direkt från Arlanda och deras träningsläger och visade verkligen familjekänslan. Även den gamla Djurgårdslegenden Niclas Rasck var på plats (honom minns ni väl)

Resultatet kommer presenteras på flertalet ställen i Stockholm (så bor ni här får ni hålla utskick efter mina bilder) men även i riksmedia och ja på dif.se såklart.

Här ser ni en av bilderna, fler hittar ni på dif.se passa på att köpa en biljett till premiären (eller ett säsongskort) när ni ändå är där.

Men nu är allt öppet och som det ska igen. Själv sitter jag på hotellrummet i Jordanien, jag försöker följa Elitseriekvalet i hockeyn så ångesten är på hög nivå. Själkvlart hade jag velat vara på plats på Hovet, men har det ändå riktigt fint här nere  och för att ni inte ska sakna mig för mycket så lägger jag upp en vinkbild från photobooth!

Nästa gång vi hörs har jag säkert massor av resebilder att visa.

Häromdagen var dock inte lika varm, jag gjorde en riktigt rolig plåtning på Stadion, som trots frusna fingrar och snorig näsa värmde ordentligt. Här får ni se en bild jag tog när jag testade ljuset. Annika, alltid lika snygg.

Fotade DIF på stadshagen, åt middag med Isabel

Skrapade knän och självförtroende, fick dille på Grapefrukt

Lanserade ny hemsida, inspirerades återigen av Hans Gedda

Fick bärcravings, åt årets första glass

Åt lunch från Göta fisk, tittade på kopiösa mängder True Blood

Älskade och finaste Alfons, bakisdagar i soffan

Jobbade mycket, sa Hejdå till något jag älskar

Tittade med ångest i magen från sidan om, fick glädjas för en sekund

Sena planeringskvällar med vin och känslan av något fantastiskt, Momo Empire på Underbara bar

Sura katter, lärde mig fläta håret

Dansade så fötterna värkte många gånger om, åkte på kickoff

Det återstår en del arbete med bloggen, men ja det får tas vid tillfälle. Kika gärna in johannalundberg.net